Jag har skaffat mej en extramamma. Jag vet inte vad jag ska ha henne till riktigt, men det är ju lite gulligt ändå att nån vill va ens extramamma lixom. Hon är precis sådär orolig för mej som mammor ska vara, och lika angelägen om att vi ska hitta på roliga saker ihop, ja ni vet, skaffa en sån där fejkad mor-dotter-relation, och att jag ska prata ut om mina problem när jag mår dåligt. Kvinnor på 40+ har en tendens att tycka synd om mej av nån anledning. Hade en korridorskompis vars mamma ringde mej jätteofta och undrade hur jag mådde, bjöd hem mej över påsken osv. Så himla snällt egentligen, men jag blir lite sådär skeptisk ändå. Vad vill dom mej? Varför utstrålar jag sån hjälplöshet att deras modersinstinkter börjar eka: "Ta hand om henne, ta hand om henne"?
Jag är plågsamt ovetandes om mitt stegantal idag. Bristen på kontroll över tillvaron är ju smått ångestframkallande. Stegräknares reset-knappar borde inte sitta så lättillgängliga. Inför knapplås på dom eller nåt! Nåja, maxpoänggränsen på 12 000 steg har jag åtminstone överskridit.
Dags att kolla lite på Kyle XY nu. Är den killen söt eller är han söt? ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar