Stegjakter och axelledsaffischer

Vi har stegräknartävling på jobbet. Äntligen en tävling i nåt som jag är bra på! Jag kan det här med att gå. Men att jag knatade runt så mycket som jag gjorde hade jag ingen aning om. Idag har jag gått 27348 steg! En helt vanlig random dag lixom. Antingen så är jag typ Promenadgudinnan eller så är min stegräknare lite trasig. Och eftersom jag har bestämt mej för att va positiv idag så röstar jag för det förstnämnda alternativet. Nya fungerande hörlurar är inköpta för promenixandet blir inte riktigt detsamma utan lite ljuv musik i öronen. Jag tänkte att jag skulle hålla er uppdaterade i min stegjakt så ni har nåt att se fram emot om kvällarna, bra va?

Annars har jag roat mej med att hänga på vårdcentralen idag. Största delen av tiden på vårdcentraler går åt till att vänta på nån har jag märkt. Som tur var så hade dom strategiskt satt upp en spännande affisch om axelleden i mitt blickfång. Axelleden? Eeeh? Nåja, vårdcentralenfolket var iallafall oändligt trevliga. Jamen, på riktigt. Det är inte bara min tvångsoptimism som talar här, dom var faktiskt helt underbara. Chocken har inte riktigt lagt sej än. Nygatan vårdcentral, gott folk, lägg namnet på minnet. Det är där man får druvsocker, huvudkudde och vatten när man svimmar. Det är där som receptionisten LER när man betalar. Det är där det finns gulliga människor som tar tag i ens problem, hur bagatellartade dom än kan tyckas verka. Det är helt enkelt där det händer.