Nu är nycklarna till lägenheten mina, och jag har varit och inspekterat mitt nya underjordiska hem. Det känns lite speciellt att titta ut genom sina fönster och ha hakan i asfaltshöjd, hela världsbilden blir lite skev på nåt vis. Men överlag så är jag skitnöjd.
En annan grej jag funderat lite över är mina terapi-sessions som jag stått i kö för i ett år. Nu när jag äntligen blivit tilldelad en sån där mysig Freud-anhängare som ska lära mej hur man blir en bättre och lyckligare människa så flyr jag stan, herregud, hur smart får man bli? Ska jag sitta och pendla till Norrköping på eftermiddagarna nu istället? Jag är helt enkelt dömd till ett liv av pendling... Annars kan man ju alltid ställa sej i en ny och fräsch Linköpingsterapikö, bara för att det är så himla roligt att stå i kö. Pendla och köa, det är livet.
Men i vilket fall som helst så ser jag verkligen fram emot att flytta nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar