Underbara, underbara onsdag

Nu har jag testat Valios yoghurt med den smått oväntade smaksensationen morot/apelsin. Och hör och häpna, den gick hem. Våga testa!

Denna torsdag, nej förlåt onsdag, har annars varit en rätt märklig dag sådär i största allmänhet. Jag har som ni märker inte ens insett vilken veckodag det är idag. Med tanke på dagens början så kunde man ana oråd redan på ett tidigt stadium. Och det gjorde jag oxå. Morgonens ambition var att släpa sej ur sängen någorlunda tidigt för en gångs skull, ta 7-bussen och stappla in vid sisådär 8-snåret på jobbet. Ett feltryck på mobilen senare och vips så hade jag försovit mej en trekvart. Halvåtta-bussen hägrade, och på lätta fötter, eller ja, så lätta dom nu kan vara vid den tiden på morgonen, skuttade jag ner för trappan för att till min förskräckelse upptäcka att busskortet ligger i fel väska. Trots min ofantliga snabbhet a la Marion Jones, så var mitt tappra försök att hinna hämta kortet innan bussen rullade iväg mot Linköping totalt förgäves. Jag ville gråta en skvätt, men behärskade mej och hoppade på första bästa buss ner till tågstationen istället. Ana min bestörtning när jag inser att nästa tåg är försenat. 40 minuter senare sitter jag på tåget surare än en våt trasa. Instämpling på jobbet: 9.10. Härlig början på en härlig dag.

Resterande dagen var helt i linje med morgonens missöden och efter en fika med syster Stina på stan så var jag tvungen att trösta mej med ett berg av godis. Och morotsyoghurt. På nåt vis är det så himla pinsamt att köpa sådär asmycket godis, man vill ju inte framstå som nån som moffar godis hela kvällarna och inte har nåt liv lixom. Tanken hann slå mej att det vore typiskt om nån jag kände såg mej nu, innan jag vände mej om och möttes av ett gigantiskt hånleende tillhörandes andra parten i ett av mina mindre lyckade försök till "förhållande". Det är nåt lurt med ex i största allmänhet, dom har en omänsklig förmåga att nosa sej till situationer där dom inte borde befinna sej. Alltid. Nåja, egentligen skiter jag väl i mina ex lixom, men jag har en sjuklig besatthet av att bry mej om vad folk tänker om mej hela tiden. Den där lyckade personen som jag vill ge sken av fyller INTE ett varuband med godis på ICA iförd säckiga mysisar. Som nåt annat miffo. Jag vill ju va cool. Ett stort kliv in i mitt kommande liv som en bättre människa vore att sluta bry mej så fanatiskt. Eller att sluta äta såna sjukliga mängder godis. Eller båda delarna.

Shit, nu har jag fått hicka.