Tidsfördriv

Om man har jättetråkigt, då kan man fylla i onödiga listor som ingen orkar kolla igenom. Typ listor som den här.

Jag har...

(x) snott den här listan från nån
( ) rökt en cigarett
( ) rökt en cigarr
(x) varit full
( ) varit hög
(x) hånglat med någon av samma kön
( ) varit kär
(x) blivit dumpad
(x) dumpat någon
( ) fått sparken
( ) rymt hemifrån
(x) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
(x) hånglat med en främling
(x) gått på en blinddejt
(x) ljugit för en kompis
( ) varit kär i en lärare
(x) skolkat
(x) legat med en medarbetare
( ) sett någon död
( ) varit kär i en av mina internetkompisar
( ) varit i Kanada
( ) varit i Mexiko
(x) flygit
( ) spytt i en bar
( ) sett en del av mig själv brinna
(x) ätit sushi
(x) åkt snowboard
( ) crowdsurfat under en konsert
(x) varit i ett våldsamt förhållande
(x) tagit smärtstillande
(x) älskar eller saknar någon just nu
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) gjort en snöängel
( ) haft ett te-party
( ) smekt en sköldpaddas lår
(x) byggt ett sandslott
(x) hoppat i en vattenpöl
(x) lekt utklädd
(x) hoppat i en lövhög
( ) åkt släde
( ) fuskat när jag spelat spel
(x) varit ensam
(x) somnat i skolan/på jobbet
( ) använt ett falskt id
(x) tittat på en solnedgång
( ) varit med i en jordbävning
( ) rört en orm
(x) sovit under stjärnorna
(x) blivit kittlad
( ) saltat en snigel
( ) blivit rånad
(x) blivit missförstådd
( ) tagit hand om ett råddjur/get
(x) vunnit en tävling
(x) gått mot rött
( ) blivit avstängd från skolan
( ) badat med delfiner
(x) varit i en bilolycka
(x) haft kramp
(x) känt mig som en utstött
(x) ätit ett helt glasspaket på en natt
( ) dansat i månljus
(x) hatat mitt utseende
(x) varit vittne till ett brott
( ) trillat på en skur-hink när du räknat brandvarnare
(x) ifrågasatt mitt hjärta
( ) varit besatt av post-it lappar
(x) tejpat för min mun
( ) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(x) varit vilse
(x) varit på andra sidan landet
(x) simmat i havet
( ) känt som om jag håller på att dö
(x) gråtit mig själv till sömns
(x) lekt polis och rånare
( ) sjungit kareoke
( ) betalat för mat med bara mynt
(x) gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(x) busringt
( ) blivit nerslagen
( ) ringt polisen
( ) fångat en snöflinga på tungan
( ) dansat i regn
( ) skrivit ett brev till tomten
( ) tittat på solnedgången tillsammans med någon du bryr dig om
(x) blåst bubblor
( ) gjort upp eld på en strand
( ) pussat en groda och hoppats på att det skulle bli en prins
(x) förstört en fest
(x) åkt rullskridskor
(x) fått en önskan uppfylld
(x) plingat på fel dörr
( ) haft sex med en apa
(x) suttit på en kamel
(x) burit pärlor
( ) hoppat från en bro
( ) ätit hund/katt-mat
( ) sagt till en främling att du älskar honom/henne
( ) kysst en spegel
(x) sjungit i duschen
(x) burit en svart klänning
( ) drömt att jag gift mig med någon
( ) limmat fast min hand i något
( ) fastnat med tungan i metall
( ) kysst en fisk
( ) varit en cheerleader
( ) tappat tandborsten i toaletten
(x) suttit på ett tak
( ) skrikit så att jag inte fått luft
( ) byggt en kärra
(x) pratat i telefon i mer än sex timmar
(x) stannat uppe hela natten
( ) inte duschat på en vecka
(x) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(x) klättrat i träd
(x) haft en träkoja
( ) är rädd för att titta på skräckfilm ensam
( ) tror på spöken
( ) burit fula/annorlunda kläder i skolan för att höra vad folk säger
( ) spelat kyckling
( ) blivit puttad i en pool med kläderna på
( ) blivit "knull-dumpad"
(x) blivit tillsagd av en främling att du är het
( ) brutit ett ben
( ) snubblat på ett banan skal
( ) fångat en fisk och sen ätit den
(x) fångat en fjäril
(x) skrattat så mycket att jag grät
( ) gråtit så mycket att jag skrattade
( ) fuskat på ett prov
(x) haft en Britney Spears-skiva
(x) glömt någons namn
(x) sovit naken
(x) svimmat
( ) gråtit på tunnelbanan
( ) ätit så mycket pepparkaksdeg så du spytt
(x) snattat
(x) pratat med en främling i mer än fem minuter
( ) gett en uteliggare mer än 50 kronor
(x) klappat en australiensk fågelspindel
( ) spottat på någon jag ogillat
(x) klippt dig fult
( ) hoppat bungyjump eller något annat riktigt äventyrligt
( ) varit otrogen
(x) varit svartsjuk
(x) bitit någon
(x) haft sex på offentlig plats
(x) blivit rädd för min egen skugga

Instabilitet

Jag vill börja med att säga att jag vill slänga sommaren på närmaste soptipp. Det är nämligen där den hör hemma. Sådetså.

Den fantastiska läkaren som jag träffade på världens bästa vårdcentral förra veckan hade en massa invändningar mot mitt skyhöga blodtryck vilket gjorde att jag var tvungen att komma på ett litet återbesök idag för en extrakoll. På en vecka hade mitt blodtryck gått från 145/90 till 115/58. Man skulle kunna säga att mitt blodtryck är en liten smula instabilt. Men vem är förvånad, detta är ju helt i linje med min personlighet.

Well well, sen var det bara att åka iväg från en läkare till en annan. Dom drar i mej från alla håll känns det som. Hade ett litet snack med min Norrköpingspsykdoktor och hon lyckades dra ur mej mina mörkaste hemligheter. Hur GÖR dom? Psykfolk är creepy.

Alzheimers

Jag stötte på en gammal praktikant från jobbet idag på McD. Hon hejade jätteglatt och jag lixom kände inte igen henne! Eller jag kände ju igen henne, men kunde inte placera vem det var. Jag börjar misstänka nån lightvariant av Alzheimers här. Efter kanske en sisådär 5 min så trillade poletten ner, hon måste tyckt att jag var huuur förvirrad som helst. Typ värre än vanligt.

Jag kan inte rekommendera päronmilkshake. Päronmilkshake smakar som päronhubbabubba. Om man tycker det verkar gott att dricka tuggummi så kommer man älska päronmilkshake, inte annars.

Japp, så är det.

Failure

Okej, mina fixarplaner har totalkvaddat. Hoppas på moraliskt stöd imorgon. Hurhurhur kan det va så fucking svårt?

Insikt

Efter regn kommer solsken. Den här dagen är ju ett hett bevis på att det faktiskt stämmer.

Det positiva med dagar som igår är att man kommer till insikt om att vissa saker inte håller i längden. Så jag ska fan fixa det här nu, det SKA gå. Jag har hittat 9 anledningar till varför jag måste. Och 2 anledningar till varför jag borde låta bli. Den statistiken säger allt...

Jävla regn

Vilken totalt jävla sugig dag! Seriöst, hur kunde jag tycka att det här med att resa sej ur sängen i morse var en bra idé? Täcket är typ min bästa kompis och jag mår dåligt :/ Kunde jag inte bara ha stannat där under mitt täcke och förträngt att jag existerar? Nej, det är klart att jag inte kunde, för jag har ju ett JOBB att sköta. Så det var bara att ta sej i kragen och ge sej ut i spöregnet, inse en stor vattenpöl senare att ens ena sko har ett hål rakt igenom sulan, tillbringa första halvtimmen på jobbet inne på toaletten, sjukt illamående och sen spilla ut sina provrör överallt, få ont i magen och ångest och till slut gå hem, flera timmar för tidigt.

Ja just det, jag har idag gått 8670 steg och därmed svikit mitt stegräknarlag. Jävla regn.

Extramamma

Jag har skaffat mej en extramamma. Jag vet inte vad jag ska ha henne till riktigt, men det är ju lite gulligt ändå att nån vill va ens extramamma lixom. Hon är precis sådär orolig för mej som mammor ska vara, och lika angelägen om att vi ska hitta på roliga saker ihop, ja ni vet, skaffa en sån där fejkad mor-dotter-relation, och att jag ska prata ut om mina problem när jag mår dåligt. Kvinnor på 40+ har en tendens att tycka synd om mej av nån anledning. Hade en korridorskompis vars mamma ringde mej jätteofta och undrade hur jag mådde, bjöd hem mej över påsken osv. Så himla snällt egentligen, men jag blir lite sådär skeptisk ändå. Vad vill dom mej? Varför utstrålar jag sån hjälplöshet att deras modersinstinkter börjar eka: "Ta hand om henne, ta hand om henne"?

Jag är plågsamt ovetandes om mitt stegantal idag. Bristen på kontroll över tillvaron är ju smått ångestframkallande. Stegräknares reset-knappar borde inte sitta så lättillgängliga. Inför knapplås på dom eller nåt! Nåja, maxpoänggränsen på 12 000 steg har jag åtminstone överskridit.

Dags att kolla lite på Kyle XY nu. Är den killen söt eller är han söt? ;)

Skrynklad

Jaha, då har man varit och skrynklat lite i hjärnan igen. Vi börjar synka nu, jag och min psykdoktor. Hoppas hon kan bota mej.

Dagens stegantal är 36 639. Jag tror jag har gått från Promenadgudinnan till Tvångsmässiga Promenadfreaket. Men jag var bara tvungen att testa om man kunde komma upp i 40 000 steg på en dag. Det kunde man ju tydligen inte, iallafall inte idag. Men en vacker dag ska jag lyckas, så det så!

Stegjakter och axelledsaffischer

Vi har stegräknartävling på jobbet. Äntligen en tävling i nåt som jag är bra på! Jag kan det här med att gå. Men att jag knatade runt så mycket som jag gjorde hade jag ingen aning om. Idag har jag gått 27348 steg! En helt vanlig random dag lixom. Antingen så är jag typ Promenadgudinnan eller så är min stegräknare lite trasig. Och eftersom jag har bestämt mej för att va positiv idag så röstar jag för det förstnämnda alternativet. Nya fungerande hörlurar är inköpta för promenixandet blir inte riktigt detsamma utan lite ljuv musik i öronen. Jag tänkte att jag skulle hålla er uppdaterade i min stegjakt så ni har nåt att se fram emot om kvällarna, bra va?

Annars har jag roat mej med att hänga på vårdcentralen idag. Största delen av tiden på vårdcentraler går åt till att vänta på nån har jag märkt. Som tur var så hade dom strategiskt satt upp en spännande affisch om axelleden i mitt blickfång. Axelleden? Eeeh? Nåja, vårdcentralenfolket var iallafall oändligt trevliga. Jamen, på riktigt. Det är inte bara min tvångsoptimism som talar här, dom var faktiskt helt underbara. Chocken har inte riktigt lagt sej än. Nygatan vårdcentral, gott folk, lägg namnet på minnet. Det är där man får druvsocker, huvudkudde och vatten när man svimmar. Det är där som receptionisten LER när man betalar. Det är där det finns gulliga människor som tar tag i ens problem, hur bagatellartade dom än kan tyckas verka. Det är helt enkelt där det händer.

Less

Okej, inget går som jag vill just nu. Är jävligt less på det. Kan det inte bara vända snart?

My computer is fantastic

Jag ska börja blogga varje dag. Jag har en orealistisk förhoppning om att antalet läsare kommer öka lavinartat i och med detta. Läsvärt innehåll är inte lika viktigt som frekvent bloggande för kvantitet går före kvalitet. Det har jag hört.

Min dator går mej på nerverna. Igår kväll fick jag några länkar som jag klickade frenetiskt på, utan några som helst resultat. Och nu på morgonen när jag sitter här och skriver, då, från ingenstans, så ploppar fönstrena upp. 21 stycken. Bara sådär. Bättre sent än aldrig är en fin och användbar klyscha.

Idag blir det Pirates, wohoo!

Paradoxig

Jag bangade Garnisonsloppet. Jag hade ju sett fram emot min nummerlappsinvigning, men det hade tydligen inte min mage. Eller hade den det? Det kanske var den förväntansfulla nervositeten som gjorde att den inte mådde riktigt som den skulle?

Jag började den här dagen som värsta hurtbullen, knallade över till badhuset och simmade. Förra gången jag var där så plaskade jag mej igenom 50 längder, och man måste ju alltid förbättra sej. Så idag blev det.. 52 längder! Snacka om storstilad ökning. Men som alla vet så är jag ju inget träningsfreak egentligen, långt ifrån, så för att kompensera för dagens smått chockartade början så var jag tvungen att avsluta dagen med att äta massa godis. Man vill ju inte riskera att soff-potatis-imagen raseras lixom.

Hur kan man sakna nån skitmycket samtidigt som man inte vill träffa personen? Är inte det helt stört? Måste jag alltid va så himla paradoxig? "Det är nog bäst att ha två helt motsatta åsikter samtidigt, lixom för säkerhets skull, så att jag inte riskerar att tycka typ.. fel." Eller hur tänker jag? Hurhurhur? Jag är så jävla jobbig.

Jag tänker att...

Imorgon är det dags för årets händelse: Garnisonsloppet! 3 km svårframkomlig terräng i historisk militärmiljö, kan det bli bättre? Och det bästa av allt, jag får för första gången i mitt liv känna på äran i att bära nummerlapp. Jag har ännu inte lyckats få tag i några säkerhetsnålar, men rent teoretiskt så lär ju lappen sitta klistrad mot kroppen ändå, så snabbt som jag springer (läs: promenerar).

Jag har hälsat på i Norrköping idag och diskuterat livet i allmänhet med en mjäkig psykolog. Hon fattade hur trögt som helst. Psykologer har en tendens att överdosera ordet "tänker". Lixom, jag vet att du tänker innan du pratar, du behöver inte påbörja varje meningen med "Jag tänker att..." Och bara för att du tänker innan du pratar så behöver inte det innebära att JAG gör det, så du behöver inte fråga "Hur tänker du när du säger att...?" Inse, jag tänkte inte. Okej?

158 "Jag tänker att.." senare satt jag på bussen hem. I snigelfart. Asfalteringsmaskiner skapar långa bilköer kan jag lova. Och att åka buss i 10 km/h är inte jätteroligt.

Jag känner mej ensam idag :(

Ljud-utrotning

Galet produktiv helg det här. Såhär i efterhand hade jag lika gärna kunnat radera ut alla fyra dagarna ur mitt liv, typ försatt mej själv i koma i onsdags kväll och vaknat till liv igen lagom tills en ny härlig arbetsvecka drar igång igen imorgon bitti. Nåja, det är lätt att va efterklok.

Som pricken över i:et så har min ena hörlur till min trogna följeslagare, mp3-spelaren, tystnat för gott. Vad är detta, vem vill förinta musiken ur mitt liv? Först pajar skivspelaren i stereon, sen sladden mellan datorn och stereon, sen ljudet i datorn och nu har mitt sista hopp, hörlurarna, kastat in handduken. Buhuuuu.

Nej, jag är inte överkänslig.

Punkt.

Orolig

Jag är så jävla orolig, och jag känner mej helt hjälplös som sitter här i helt fel ände av landet och inte kan göra nåt. Eller kan jag det? Jag är sjukt tafatt när det gäller sånt här. Jag vill ju bara att hon ska veta att jag bryr mej och att jag älskar henne. Fan oxå, hur gör man?

Du får inte försvinna...

Ergonomisk liggyta

Idag har jag testat det garanterat dyraste solariet som någonsin existerat. 10 kr för 2 min! Och sola brukar man ju göra minst 20 min, ibland 30. 150 spänn i halvtimmen för att ligga och svettas, asså jag vet inte. Jag borde ha flytt i ren chock men mjäkig som jag är så tänker jag att om jag står i kassan, frågar vad solningen kostar och sen springer iväg när jag fått reda på svaret så kommer dom ju att tänka att jag är en fattiglapp. Vilket jag iofs är, men det vill man ju inte skylta med. Eeh, jaha men 10 min blir bra då, viskar jag fram. Tanten i kassan måste sett min panikmin och tröstar mej med att solariet faktiskt är ovanligt starkt. Nåja, väl i solariet så börjar jag inse vad jag betalat för. Fläktar som blåser över en från alla håll, ergonomisk liggyta som är typ skönare än min egen säng trots att den är tillverkad i hårdplast och en inbyggd röst som snackar med en: "Hoppas du haft en sköööön stund". Om jag blev brun? Eeh nej. Men hallå lixom, ergonomisk liggyta, vad mer kan man begära?

Challenge of the month

Sådär, då var Bredbandsbolagets finfina trådlösa adsl á 24 mbit installerat. Nu jobbar jag med nästa problem, ljudet på min dator har nämligen ballat ur totalt. Det känns ju lite som att vitsen med snabbt nät är att kunna ladda ner filer baserade på.. ja ljud lixom. Nytt virusprogram är installerat, jag har defragmenterat hårddiskarna och installerat (läs: försökt installera) om drivrutinerna till ljudkortet. Framgångarna ser ut att skjutas lite på framtiden, men än har jag inte gett upp hoppet.

Den här månaden kommer att gå i fattigdomens tecken. Diverse olika flyttincidenter, både väntade och mindre väntade, har gjort min redan något ansträngda ekonomi till ett stort och väldigt svart hål i min rosa plånbok. Nåja, tillståndet är övergående och jag överlever, så varför klaga? Veckans tips, framförallt till er som ska flytta: Undvik att krascha in i några murar med hyrda fordon. Eller ja, det är ju bra att låta bli att krascha in i någonting över huvud taget. Så, håll er på vägarna och på tryggt avstånd från både fasta och förflyttningspågående föremål. Detta kan nämligen leda till att flyttbudgeten blir lite smått överskriden, och det vill vi ju inte, eller hur?

När min lilla ekonomiska kris har passerat ska jag bege mej till IKEA och förvandla min halvskabbiga lägenhet till ett mysigt litet hem. Resultaten kommer bli enastående, funderingarna just nu kretsar mest kring vilka färger och träslag som matchar falukorvsoranga väggar. Det blir en liten utmaning.

Apropå utmaningar och falukorv så har jag, tro det eller ej, lyckats med den stora bedriften att laga mat(!) i mitt nya kök. Lixom, jag, laga mat, jag vet att det låter helt orealistiskt men det är faktiskt sant. En tacopaj blev det för att vara specifik, och enligt säkra källor så var den t o m ätbar. Kanske borde upprepa mina nyvunna matlagningstalanger och laga mat även i maj. Challenge of the month lixom. Måste nog börja med förberedelserna redan nu, frågorna är många. Vad ska man laga? Hur komplicerat är receptet, är det utdömt på förhand för nybörjare som mej eller finns det hopp? Måste man köpa hem ingredienser, eller räcker det med mitt redan så stora kylskåpssortiment innehållandes ketchup, rapsolja och lättmajonnäs? Kommer rätten att vara ätbar? Hur många kalorier och hur mycket fett kommer det att bli? Hur många matlådor ska jag göra? Hur är det med köksredskap, har jag dom som krävs? Ett par veckors planerande är ett minimum, det hör ni ju själva.

Matlagning för oss osökt in på min mage som av heeelt oförklarlig anledning har fått typ som kramp. Det känns lite som deja vu över det här, kan det ha hänt förr..? Jobbade 3 timmar igår, sen var jag tvungen att gå hem och däcka på sängen i fosterställning. Senaste dygnet har jag sovit säkert 18 timmar och just nu mår jag rätt bra. Konstigt det där, när man mår bra så kan man knappt sova alls, och när man har värsta magkrampen så kan man sova 18 timmar. Borde det inte vara tvärtom?

Förnekandestadiet: Jag är INTE beroende

Man borde ha påsklov oftare, påsklov är verkligen asbra. Det som hade varit snäppet bättre hade varit ett påsklov med bredband. Eh ja jag vet, jag har inget liv och så vidare. Men fatta vilken grej, sitta och surfa hela dagarna som en annan slacker. Kanske beställa hemkörning från pizzerian runt hörnet. Det låter lite som himmelriket tycker jag. Well, nu sitter jag ju här med ett 56K-modem, och det är inte som himmelriket kan jag lova. Men samtidigt, man är inte så kräsen när man varit internetlös i typ 2 veckor.

Man kan lätt tro att jag är lite beroende av internet men så är det icke. Jag råkar bara bli lite handikappad utan internet. Jag menar, hur letar man upp telefonnummer utan nät? Jag behöver adresser till Linköpings gym, och jag måste betala räkningar och prata med roliga människor på msn och jag är i stort behov av att skriva i min fina blogg. Hur vet jag vilka tv-program jag ska kolla på? Min musik är tråkig, jag behöver ny musik! Hur sätter man över pengar till folk? Hur beställer man tågbiljetter, hur vet man när bussarna går, jag måste ha en karta! Jag är ny i stan, jag vet ingenting. Jag behöver googla. Fatta vilken misär, leva utan internet. Jag kan inte ens beställa hem bredband utan nät. Det skriker moment 22 över hela situationen. Man blir helt enkelt en litenliten smula handikappad. Men beroende? Jag? Skulle inte tro det.

Hannis i underlandet

Nu är nycklarna till lägenheten mina, och jag har varit och inspekterat mitt nya underjordiska hem. Det känns lite speciellt att titta ut genom sina fönster och ha hakan i asfaltshöjd, hela världsbilden blir lite skev på nåt vis. Men överlag så är jag skitnöjd.

En annan grej jag funderat lite över är mina terapi-sessions som jag stått i kö för i ett år. Nu när jag äntligen blivit tilldelad en sån där mysig Freud-anhängare som ska lära mej hur man blir en bättre och lyckligare människa så flyr jag stan, herregud, hur smart får man bli? Ska jag sitta och pendla till Norrköping på eftermiddagarna nu istället? Jag är helt enkelt dömd till ett liv av pendling... Annars kan man ju alltid ställa sej i en ny och fräsch Linköpingsterapikö, bara för att det är så himla roligt att stå i kö. Pendla och köa, det är livet.

Men i vilket fall som helst så ser jag verkligen fram emot att flytta nu.

Kombinera mera

Idag har jag testat ännu en sensationell smakkombination, denna gång tillhörandes en glass. Håll i er nu... Banan- och rödbetssmak(!) Spring iväg till närmsta Sia-återförsäljare och hugg in på en banan- och rödbetsglass ni också. Ni kommer helt enkelt inte att ångra er.

Undrar om det finns en smakgrupp på Sia som kör brainstorming inför varje glassäsong för att utforma årets nyhet. Undrar isåfall vem som räckte upp handen och kläckte ur sej orden "banan" och "rödbetor" i samma mening. Och kände övriga gruppen då direkt att kombinationen skulle bli en hit och nickade gillande åt det nytänkande förslaget, eller behövdes ihärdig övertalning för att de skulle inse det fantastiska i konceptet? Jag är lixom nyfiken...

Underbara, underbara onsdag

Nu har jag testat Valios yoghurt med den smått oväntade smaksensationen morot/apelsin. Och hör och häpna, den gick hem. Våga testa!

Denna torsdag, nej förlåt onsdag, har annars varit en rätt märklig dag sådär i största allmänhet. Jag har som ni märker inte ens insett vilken veckodag det är idag. Med tanke på dagens början så kunde man ana oråd redan på ett tidigt stadium. Och det gjorde jag oxå. Morgonens ambition var att släpa sej ur sängen någorlunda tidigt för en gångs skull, ta 7-bussen och stappla in vid sisådär 8-snåret på jobbet. Ett feltryck på mobilen senare och vips så hade jag försovit mej en trekvart. Halvåtta-bussen hägrade, och på lätta fötter, eller ja, så lätta dom nu kan vara vid den tiden på morgonen, skuttade jag ner för trappan för att till min förskräckelse upptäcka att busskortet ligger i fel väska. Trots min ofantliga snabbhet a la Marion Jones, så var mitt tappra försök att hinna hämta kortet innan bussen rullade iväg mot Linköping totalt förgäves. Jag ville gråta en skvätt, men behärskade mej och hoppade på första bästa buss ner till tågstationen istället. Ana min bestörtning när jag inser att nästa tåg är försenat. 40 minuter senare sitter jag på tåget surare än en våt trasa. Instämpling på jobbet: 9.10. Härlig början på en härlig dag.

Resterande dagen var helt i linje med morgonens missöden och efter en fika med syster Stina på stan så var jag tvungen att trösta mej med ett berg av godis. Och morotsyoghurt. På nåt vis är det så himla pinsamt att köpa sådär asmycket godis, man vill ju inte framstå som nån som moffar godis hela kvällarna och inte har nåt liv lixom. Tanken hann slå mej att det vore typiskt om nån jag kände såg mej nu, innan jag vände mej om och möttes av ett gigantiskt hånleende tillhörandes andra parten i ett av mina mindre lyckade försök till "förhållande". Det är nåt lurt med ex i största allmänhet, dom har en omänsklig förmåga att nosa sej till situationer där dom inte borde befinna sej. Alltid. Nåja, egentligen skiter jag väl i mina ex lixom, men jag har en sjuklig besatthet av att bry mej om vad folk tänker om mej hela tiden. Den där lyckade personen som jag vill ge sken av fyller INTE ett varuband med godis på ICA iförd säckiga mysisar. Som nåt annat miffo. Jag vill ju va cool. Ett stort kliv in i mitt kommande liv som en bättre människa vore att sluta bry mej så fanatiskt. Eller att sluta äta såna sjukliga mängder godis. Eller båda delarna.

Shit, nu har jag fått hicka.

Idiotmagnet

Jag har ingen jeanskropp. Sådär, då var det sagt. Det är just i jeansköparsituationer som man förbannar sina föräldrar för att dom inte gav en nån midja. Jag är faktiskt jäkligt sur över hur dom kunde göra såhär mot mej. Köpa jeans är ändå en ganska stor grej här i livet.

Jag undrar varför jag sitter här och skriver om jeans när jag borde ägna mej åt flyttförberedelser. Henrik tittar förbi med hela sitt flyttlass i eftermiddag och då måste halva lägenheten stå till hans prylars förfogande, och jag har knappt börjat röja. Tror det kommer sluta med att jag helt sonika slänger över alla mina saker till ena halvan av rummet, och det låter ju som nåt som går ganska fort ändå. Så varför stressa upp sej i onödan. Blogga verkar på nåt sätt så mycket bättre än att städa.

Jag har förresten glömt att skriva om mina fantastiska stalkers, som jag skaffade mej på Palace förra helgen. Jag har nämligen en förmåga att dra till mej dom allra konstigaste typer, lite som en idiotmagnet. Folk brukar säga att det säger mer om mej än om dom, men jag brukar kontra lite fint med hur hela grejen med magneter fungerar. Det är nämligen moootpolerna som drar sej till varandra, och detta måste ju helt logiskt innebära att jag är en väldigt normal och bra person.
Nåja, åter till saken. Den ena killen, vi kan kalla honom kille nr 1, led av nån form av tillfälligt stalkersyndrom vilket är den lättare sjukdomsvarianten. Detta brukar enligt min egen erfarenhet främst drabba killar i onyktert tillstånd och är en övergående fas. Dom är svårhanterliga men bra mycket mer okomplicerade än den kroniska varianten av stalkersyndrom, vilket kille nr 2 led av.

Kille nr 1 kände av min idiotmagnet direkt och dök på mej när jag beställde in min första drink. Trots att syndromet är tillfälligt så brukar det tyvärr ofta sitta i en hel kväll, vilket var fallet även här. Han var ett typexempel: överförfriskad, otroligt trög vad gäller hintar och ingen som helst koll på vad man säger och inte säger till en tjej man inte känner och vill göra ett bra intryck på. Att säga att man inte vill prata till en sån kille bemöts ofta av kommentaren: "Men du kan inte lämna mej här, jag ääälskar ju dej". Att gå därifrån ändå är en funktionslös åtgärd, eftersom killen ändå inte håller längre avstånd än en halvmeter. Det finns helt enkelt inget att göra annat än att försöka uthärda och hoppas innerligt på att han inte är en kroniker.

Denna kille nr 1 hade en kompis med sej som oskyldigt skuttade runt i bakgrunden och såg allmänt snäll ut. Att denna lilla ofarliga person skulle visa sej vara kille nr 2 i sammanhanget, den kroniska stalkern, kunde jag knappast ana. Inte ens att jag vid halv 5 på morgonen fick ett sms med frågan om jag varit på Palace under kvällen gjorde att jag anade alltför mycket oråd. Var väl för trött, och tänkte att det var typ nån som kände igen mej där och frågade av ren nyfikenhet. Nån jag inte hade inlagd i telefonboken helt enkelt. På kvällen ringde samma nummer och killen i andra änden undrade om jag haft nån efterhängsen typ efter mej på Palace kvällen innan och jag tänkte att, nej fan, han var en SÅN. Men det visade sej ju då att det var den efterhängsna killens kompis(!) som luskat reda på mitt telefonnummer som ett annat psyko. Jag hade inte lämnat ut så mycket annat än mitt förnamn, och det här är ett säkert tecken på att man har med en kronisk stalker att göra. Vi hade ju knappt pratat på hela kvällen men ändå ville han såå gärna träffa mej och var sådär överdrivet generös me komplimangerna som bara riktiga stalkers kan vara. Galna typer som den här ska helst inte veta vare sej ens nummer eller vart man bor, det kan göra vem som helst nervös. Allra helst jag, är ju paranoid som det är ändå.

Han har ringt några gånger den senaste veckan utan att jag brytt mej om att svara, men än så länge har jag inte fått några oväntade plingningar på dörren iallafall. Man får vara glad för det lilla. Skickade ett sms igår att jag inte ville träffa honom, hoppas han förstått vinken. Men är han en riktig kroniker så lär han inte ge upp riktigt så lätt...

Men, nog om det, och åter till packandet. För att sammanfatta dagens bloggande så är jag en midjelös idiotmagnet. Inte så illa ändå, det finns dom som har det svårare än så här i livet :)

Linköping here I come!

Min självmanipuleringskurs sätter härmed punkt, ett mirakel har inträffat - Jag ska flytta!

Lägenheten ligger på källarplan och alla förbipasserande kan nyfiket stirra rakt in i mitt privatliv. Det kommer förmodligen kännas som en reducerad version av Big Brother. Men vad spelar det för roll? Det var ju inte för inte som persiennerna uppfanns. Den är dessutom lite halvsunkig sådär, men man ska inte vara så kräsen. Don efter person som man brukar säga. Jag tror bestämt att jag kommer trivas i mitt nya hem. Linköping here I come!

Jag behöver sova, är helt förstörd. Varförvarförvarför kan jag inte sova?

Om du har ett äpple, vill du dela det med mej?

Det är konstigt att man kan längta så sjukt mycket efter något så menlöst som en helg. Har till och med haft nedräkning av antalet timmar till.. ja vadå? Att äntligen få sitta i sin blåa soffa och se dum ut och njuta av att kunna äta precis så mycket lördagsgodis man vill, så mycket att man typ kräks? Kanske har jag under veckan förträngt hur förra helgen tedde sej? Mycket lustigt fenomen.

Nu ska jag dock ägna lördagskvällen åt lektion 2 i min självmanipuleringskurs. Det kan bli intressant, kanske till och med helgens höjdpunkt. Lektion 2 består i att ta minsta möjliga plats. Helt enkelt en form av tillvänjningsprocess. Jag ska till exempel tillbringa halva tiden i badrummet jämfört med annan godtycklig lördagskväll. Jag ska inte heller bre ut mig i min soffa, utan jag ska så gott det går trycka ihop mig i dess ena hörn tittandes på Henriks (min blivande tvångssambos) absoluta favoritfilm: Donnie Darko. Mina mackor ska rostas en åt gången och jag ska slänga ut mitt köksbord till förmån för marsvinsburen. Under tiden ska jag intyga mig själv att det finns ett oväntat stort nöje i att dela med sej. Kanske ska jag nynna på den fina visan "Om du har ett äpple, vill du dela det med mej, i en äppelmelodi. Eller vill du ha ditt äpple för dej själv, och inte få nån melodi?" medan jag skär mitt äpple i två halvor och sparar ena halvan till Henrik. Eller till marsvinen. Jag vet inte om Henrik är så förtjust i äpplen. Risken finns att äppelhalvan kommer hinna bli lite brun och rutten innan den 24 mars, men glöm inte att det är tanken som räknas.

Jag hoppas på stora framsteg med lektion 2.

Illamående och konspirationsteorier

Det är nåt som luktar i min lägenhet. Jag försöker sängliggandes lista ut vad det kan vara men det är rätt svårt. Det finns så många grejer här som rent teoretiskt skulle kunna vara källan. Jag tänkte undersöka saken närmare så småningom, inte just nu. Undrar om det är min sunkiga lägenhet som har gjort mig sjuk, eller om det är på grund av att jag mår så kräkdåligt som jag tycker att allt stinker. Det är ännu en frågeställning jag måste söka svar på. Det är lite hönan-ägget-syndromet över det hela. Idag är således en hemma-från-jobbet-dag. Det är ingen ovanlig företeelse, snarare tvärtom. Jag har kommit till det stadiet att det börjar bli pinsamt att ringa och sjukanmäla sig. Vore rätt häftigt att vara en sån där frisk och hurtig person som inte kan stava till ordet sjukanmälning. Nåja, nu ska vi inte drömma oss bort i ouppnåeliga utopier såhär på fredagsförmiddagen när en sån sak som att krypa ur sängen låter som en utmaning i Mount Everest-bestignings-klass.

Men, kära läsare, min mage är inte mitt enda bekymmer. Som grädde på moset så är mina dagar med ensamrätt på min lägenhet räknade. Inom en på tok för snar framtid dyker lägenhetens rättmätiga ägare upp i sällskap av två nyinköpta marsvin. Jamen jag vet, fråga inte. Han tyckte väl helt enkelt av oförklarlig anledning att just marsvin var en asbra grej att införskaffa precis när man ska våldgästa någon i en väldigt liten lägenhet.

Här står jag inför två val. Alternativ 1: Försöka anpassa mitt liv till ett ofrivilligt samboskap inom rymliga 29 kvadrat, skippa hela den här biten med privatliv, frihet att bestämma över sina sovtider och över vilka husdjur man vill spendera tid med. Lägenhetsinnehavarens vistelse ska dock enligt säkra källor inte bli dödligt långvarig. Alternativ 2: Fly fältet! Här uppstår då tyvärr ett smärre problem. Alla lägenhetsinnehavare och hyresvärdar i Östergötland verkar ha snackat ihop sig i någon form av konspiration mot att jag brukar alternativ 2. Detta har resulterat i en total vägran mot att lyfta telefonluren när jag ringer, en stark motvilja mot att svara på mina fina och genomarbetade intressemail och det har även smugit sig in några små lögner och uteslutningar av sanningar här och var. Detta har väl varit tvunget när jag på detektivaktigt sätt lyckats passera telefonsvararförbudet. Man har till exempel kollektivt bestämt att avsaknad av dusch i lägenheten icke ska nämnas om inte frågan ställs rakt ut. Man har också beslutat sig för att ge mig falska förhoppningar. Lägenheter som sagts vara till förfogande har egentligen sedan länge varit bortlovade till andra mindre konspirationsförföljda bostadssökare. Anledningen till denna form av lögner är ännu okänd. Slutsats: Konspirationsfolket försöker helt enkelt eliminera alternativ 2 som valmöjlighet. Stå inför två val, in my ass. Ännu en gång är vi inne på ouppnåeliga utopier och yrar, jag får helt enkelt skylla på mitt illamående.

Från och med nu börjar min självmanipuleringsprocess för att överleva detta trauma. Lektion 1: "Marsvin ÄR söta. Marsvin är SÖTA. MARSVIN är söta." Upprepa detta mantra i ditt huvud ända tills du börjar känna en obeskrivlig längtan efter att få ha hela lägenheten full av fluffiga marsvin.